Jag är otroligt lycklig att jag har en så underbar pojkvän, att jag inte behöver höra varje sekund hur mycket han älskar mig för det känner jag. Han utstrålar enormt mycket kärlek till mig och det gör mig så glad! Men så finns det såklart tillfällen där jag kan känna att intrycken från vår omgivning blir för tungt ibland... Då vill jag bara släppa allt och leva ensam för att göra omgivningen tillfreds, men vet du vad? Det kommer aldrig hända, jag sätter ner foten idag. Det är mig han vill leva med, det är han och jag som bygger en framtid ihop och inte "han, jag och hen". När blev det helt plötsligt okej att krypa emellan två personer som älskar varandra och ösa på med negativitet?! Vi älskar varandra och har båda valt att det är vi som en dag ska bo tillsammans under samma tak med våran egna familj. Självklart har vi våra vänner, föräldrar och syskon men dom är inte en del i förhållandet, våran relation är våran ensak och ingenting som någon annan har rätten att påverka. "När hade ni tänkt att flytta ihop?" "När ska ni skaffa barn?" "När ska ni gifta er?" Detta är tre exempel på frågor som ni kan fortsätta fundera vidare på men svaret är upp till oss, när vi känner för det oavsett om Du är redo för det eller inte. Våran relation handlar absolut inte om dig alls. Våran relation handlar om mig och Dennis... Om oss, två.