Idag är det en dag då det är mycket i huvudet på mig, mer än vanligt. Jag tänker mycket på vad som kommer hända med mig, hur min framtid ser ut om jag kommer ha en framtid. Jag är rädd för min diabetes, min hälsa skrämmer mig då det känns som att det bara blir värre. På senaste tiden så har jag fått ondare i mina leder, mina händer och handleder svullnar upp vid minsta ansträngning och jag har huvudvärk oftare. För ungefär tre veckor sedan så var jag inne på akuten då jag fick en plötslig smärta under höger öga ut mot huvudet, det kändes som en explosion och jag blev helt energilös. Den smärtan jag fick efter "explosionen" har ännu inte försvunnit helt, den kommer och går liksom...

Utöver min hälsa så är det många andra saker som snurrar i mitt huvud. Jag tänker ofta på att jag vill ha en bostad som jag kan kalla Min, det känns inte normalt att tycka att det är så jobbigt att fortfarande bo hemma hos sina föräldrar. Jag har ingen dålig relation med varken mina föräldrar eller mina två systrar, det som känns jobbigt är bara att jag inte känner mig vuxen längre. Jag bodde hemifrån i lite över fyra år, jag flyttade hem förra sommaren, men det äter upp mig inifrån. Jag vill ha mitt egna hem med mina regler, min mat i kylskåpet, mina produkter i badrummet, min inredning... Eller alltså... Jag vill helst av allt bo ihop med min pojkvän nu. Vi har inte varit tillsammans länge, men det värsta som kan hända är att vårat förhållande tar slut och man får flytta hem, eller har jag fel? Vi blir båda 23år i år, och vi båda bor hemma hos våra föräldrar, jag känner mig som ett barn. Det känns som att vi är två tonåringar igen som turas om att vara hemma hos varandra, vi sover i samma rum som när vi var barn, vi blir tillsagda om det ena och det andra och vi kan inte ha vårat utrymme att beté oss som vuxna. Jag vet inte om allt bara är mina hjärnspöken (tankar som skrämmer upp och oroar mig) eller om det faktiskt är problem, men oavsett så vet jag att jag inte mår bra.