Som många kanske inte vet eller har förstått så har jag slutat röka. Ja, ni kanske har sett mig med en cigarett. Ja, jag fuskar... Jag fuskar lite! Min pojkvän har gått med på en mjuk start mot att jag en dag ska vara helt rökfri. Vad menar jag med det? Jo, att jag får röka men bara vid särskilda tillfällen. Jag har ett par vänner som röker så jag får röka när jag umgås med dom vilket tyvärr inte alls är ofta, jag får feströka och om jag tycker en vardag blir för jobbig så får jag ta en cigarett. Jag tycker att jag lyckas rätt så bra ändå, jag röker ju dock upp cigaretterna som blir kvar dagen efter jag har festat men utöver det så har jag gått över till att inte köpa cigaretter för att ha i "nödfall" heller! Nu orkar jag inte dra igång någon diskussion om hur mycket jag röker eller inte, jag ville bara skryta för att jag tycker att jag är duktig.

Idag är en sådan dag då jag inte har några cigaretter alls, inte känner någon i närheten som röker heller för den delen, så jag har varit helt utan. När man har varit rökare en längre tid (jag har varit storrökare i ca 10år) så är det verkligen jobbigt att sluta. Jag trodde aldrig att jag skulle vara den som känner av abstinensen av att sluta röka, jag trodde alltid att jag skulle kunna sluta när som helst - rakt av - utan problem, tji fick jag. Idag har jag varit enormt uttråkad, tristessen och rastlösheten tar kål på mig. Jag har gjort klart en del skolarbeten, tvättat två maskiner (blir säkert en tredje när den är klar, i brist på annat att göra) och nu tänkte jag läsa i boken Stenbocken 2017 av Karmel Nair som jag fick i lite sen julklapp/present av Amanda.